Samuel Rumar

Om Att Leva i det Förflutna, i Nuet och i Framtiden

2011-11-20T13:30:00.001+01:00

Vilken tid lever du i? Lever du i det förflutna, i nutiden eller i framtiden? Det kanske låter som en simpel fråga, men det finns faktiskt ett djup i den.

Vi är alla olika, vi har alla olika personligheter, och beroende på vår personlighet och hur vi har blivit tränade tenderar vi att fokusera lite olika på tidsperspektiv. Vissa föredrar att minnas hur det var, komma ihåg vad som hänt, men bryr sig mindre om att fokusera på nuet eller framtiden. Andra lever bara i nuet, de tycker det som var är tråkigt och det som kommer är onödigt att oroa sig för. Ytterligare andra fokuserar på framtiden, både det goda och det onda, glömmer det förflutna och är kanske lite frånvarande i nuet. Det här är ju en oerhört grov skiss, naturligtvis är det aldrig så här endimensionellt, men jag tror att du ändå på något sätt kan identifiera dig med något av dessa sätt att se på tiden.

För att måla upp, också den gång, en grovt förenklad bild kan vi ta en fotbollsmatch i en serie. I varje lag kommer det finns någon eller några som studerar tabellen, som analyserar de tidigare matcherna, och som fokuserar på hur laget presterat tidigare under säsongen, antagligen försöker de lära någonting av tidigare misstag. Sen kommer det finnas andra som redan innan den stundande matchen har börjat tänka på hur tabellen kommer att se ut efter matchen och kanske redan funderar på de kommande matcherna. Till sist kommer det finnas spelare som tycker båda de föregående kategorierna är fullständigt irrelevanta, varför bekymra sig om hur säsongen varit eller vad som kommer hända efter matchen. De säger: ”Vi kan inte förändra hur säsongen varit och vi kan inte påverka hur den kommer att bli, men vi kan ge allt vi har nu och göra vårt bästa i den här matchen.” Alla dessa personligheter har sina styrkor och sina svagheter, något ni säkert kan ana även utan att jag går in närmare på dem just nu.

Personligen tror jag att en bra attityd är att lära från det förflutna, leva i nuet, och låta framtiden ge inriktning. Att lära från våra och andras erfarenheter kan spara oss mycket smärta och många bekymmer, om någon annan uppfunnit hjulet kan vi ju i alla fall försöka att använda oss av det och det kan ju upplevas som onödigt när man för femtioelfte gången gör om ett misstag. Samtidigt tror jag att det är viktigt att se in i framtiden, att ha någon slags känsla för vart vägen går, så att vi kan göra val som passar in och leder oss åt det håll vi önskar gå så att vi också kan nå det mål vi drömmer om. Men den största glädjen får vi i nuet, att njuta av det som är, att göra det bästa av varje situation, att vara närvarande i varje sak vi gör och med varje person vi möter, och vår medvetenhet om framtiden hjälper oss också att i nuet göra val som leder oss i rätt riktning.

En målande illustration är hur det går till när ett fartyg tankar ballast, för att kunna hålla en bra balans under färden. Det går till så att det i skrovet finns vattentäta skott, som kan fyllas med vatten. Till att börja med gör man upp en plan för hur ballasten ska fördelas. Sen börjar man fylla. När man så är halvvägs igenom planen är det ingen idé att försöka gå tillbaka och ändra på vad man gjort och utöver att hålla sig till planen är det ingen större nytta att oroa sig för vad som kommer hända, även om det också kan vara nyttigt att tänka igenom planen med jämna mellanrum, justera den och vara vaken så att man inte råkar ut för onödiga överraskningar som hade kunnat förutses och undvikas. Men det viktigaste är att vara närvarande där man är, att göra jobbet, att vara vaken och uppmärksam på vad som händer, att vara alert att lösa problem, att vara noggrann och precis så att arbetet blir väl utfört.

Till sist vill jag skicka med en avslutande uppmuntran, men först en liten varning särskilt till de som har ett väldigt stort fokus på att leva i nuet. Lev inte så mycket i nuet och att ha roligt för stunden att du glömmer Jesus eller skjuter honom på framtiden. Men, så till sist, låt oss följa det ord som Bibeln talar om, låt oss inte göra oss bekymmer (Matt 6:24-34; Fil 4:6), utan låt oss kasta våra bekymmer på Gud för han har omsorg om oss (1 Petr 5:7), och han låter allt samverka till det bästa för de som älskar honom (Rom 8:28).

Read in English >>

Beroende av Gud

2011-11-12T23:56:00.001+01:00

The Miraculous Draught of Fishes by Raffaello Sanzio (1483–1520)

Att förtrösta på och vara beroende av Gud är inte, som vissa säger, ett tecken på svaghet. Snarare är det ett tecken på styrka. Denna styrka är dock av en annan karaktär än vad som ur ett mänskligt perspektiv ofta anses vara styrka.

Att inse sin egen otillräcklighet är en nåd, som bär frukt om förtröstan istället sätts till Gud. Det mänskliga är begränsat, medan Gud är obegränsad. Att vandra i den egna styrkan och förmågan kan räcka en viss sträcka, för vissa räcker det längre och för andra kortare. Att vandra i Guds styrka öppnar för det övernaturliga, det som går utöver vad som är mänskligt möjligt.

Detta handlar inte om viljekraft, att tänka positivt, och på sådant sätt åstadkomma storverk. Det handlar överhuvudtaget inte om mänskliga bedrifter. Det handlar om att överge stoltheten, "kan-själv-attityden", och låta Gud verka. Egot måste korsfästas och dö, allt blir möjligt, människor blir hjälpta och räddade, och Gud, inte vi, får all äran, priset och uppskattningen.

Det kan vara en utmaning att överge den egna styrkan och förmågan. Det kräver ett steg utanför det kända, och in i det okända. Det är detta som kallas tro, att förtrösta på Gud istället för egot, på det övernaturliga istället för det naturliga. Det är när detta steg tas som det omöjliga blir möjligt och Kristi styrka blir vår styrka.

Read in English >>

Youth 2011

2011-11-01T22:05:00.000+01:00

Nu befinner vi oss mitt i förberedelserna inför Youth 2011. Det är 14:e året konferensen går av stapeln och, upptäckte jag till min stora förfäran, den 14:e gången jag är med (helt plötsligt kände jag mig gammal). Varje år är det massor med förberedelser före och massor med arbete under konferensen och efter konferensen har jag inget minne av, typ. I allt som händer är det lätt att bli uppslukad av arbetet och det sociala livet. Inte för att det är dåligt, personligen älskar jag att jobba hårt och umgås mycket med folk. Det är bara viktigt att arbetet inte blir målet i sig, att uppgifterna inte blir ens identitet och kostym, att det sociala umgänget inte blir det viktigaste och att all energi inte går åt till allt man gör och inte gör (sova). Mitt i allt detta underbara, gemenskapen som uppstår under hårt arbete mot ett högt framemotsett mål, är det viktigt att inte glömma det allra viktigaste. Fast, jag borde kanske hellre skriva, den allra viktigaste.

Allt arbete som läggs ner inför, under och efter en sån här konferens syftar till att upphöja Gud. Tusentals ungdomar kommer under fem dagar samman för att ge allt till Gud. Hundratals ungdomar kommer få möta Gud på ett sätt som kommer påverka resten av deras liv. Många kommer ta beslut som kommer förändra deras evighet. För att Gud ska få göra vad han vill göra är det en absolut nödvändighet att atmosfären präglas av en förväntan på Gud, en tro på att han tronar på våra lovsånger och vill möta en ung generation människor.

I allt som görs kan det, om vi tillåter det, finnas en bön, en lovsång, en ständig tillbedjan. Allt som görs är en bön till Gud om att han ska möta ungdomar, varje osjälvisk uppoffring är en manifestation av tro på att Gud har stora och mäktiga planer, varje samtal är ett uttryck för Guds kärlek till alla människor, varje handling är en tacksägelse för nåden att få vara delaktig i Guds verk, och däremellan ber vi och tackar vi Gud för hans makt och oändliga barmhärtighet.

Under Youth 2011 ska Guds namn bli ärat och hans härlighet kommer falla som ett vårregn över oss!

Gud Är, Därför Tror Jag

2011-10-15T21:29:00.000+02:00

"Calling of the Apostles" by Domenico Ghirlandaio

Jag tror på Gud, men inte på grund av vad han har gjort för mig. Jag tror på Gud, men inte på grund av att han har frälst mig. Jag tror på Gud, men inte på grund av hans löften till mig. Faktum är att min tro på Gud inte har något med sådant att göra. Det kanske låter extremt, måhända är det också lite långt draget, men det är sanningen.

Jag tror på Gud därför att han är till. Gud är Gud, och det är anledning nog för mig att tro på och tillbe honom. Han är Skaparen, början och slutet, alltings källa, den Högste. Han är över allt och alla. Han är Herren. Det gör honom värd tillbedjan.

Aposteln Johannes skriver:

Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag. Han sade med hög röst: ”Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna”. (Upp 14:6-7)

Gud skall tillbedjas som Gud, därför att han är Gud. Vad han har gjort eller kan göra för oss är sekundärt i betydelse. Om vi börjar i den änden riskerar vi att sätta oss i en position där vi anser det vara vår rätt att utvärdera och döma Gud, om han inte möter våra krav eller förväntningar blir vi missnöjda och, i värsta fall, får det oss att förkasta honom.

Några kanske säger: "Jag kan inte tro på en gud som tillåter så mycket ondska i världen". Det känns ju rimligt, men invändningar i den andan är irrelevanta. Han är till och det är inte upp till oss att välja om vi ska tro på honom eller inte. Att inte tro på honom gör inte hans existens mindre reell. Däremot är det var och ens val att följa eller inte följa honom.

Med detta i åtanke är jag ännu mer tacksam för vem han är. Han kunde ha varit en fruktansvärd och ond Gud, och jag skulle ändå ha varit tvungen att tro på hans existens och tillbe honom. Men han är god och han älskar mig och hela mänskligheten. Han vill alla människors bästa. Han valde att komma till jorden för att försona mänskligheten med sig själv så att vi kan komma nära och ha gemenskap med honom. Han har gett ett evigt hopp, bestående i möjligheten att få leva resten av evigheten i hans närhet. Han har gett liv, glädje och frid. Därför följer jag honom med glädje.

Att inse att jag rätteligen inte kan begära något from honom gör mig ännu mer tacksam att han ändå har gett mig mer kärlek och godhet än jag någonsin kan förtjäna. Han har valt att överösa mig med sina välsignelser, inte för att han måste, utan för att det är i enlighet med hans vilja och djupaste längtan. Han har gett nåd och det enda jag kan göra är att ödmjukt ta emot det från honom.

Read in English >>

Om Dom och Förlåtelse

2011-07-05T14:13:00.001+02:00

Det är ”farligt… att anse sig ha rätt att döma andra. Vi vet ju inte för vilken nöds skull eller annan orsak människorna handlar i våra ögon felaktigt. Inte heller vet vi att deras handlingssätt är oriktigt inför Gud eller – ännu mindre – oförlåtligt. Därför kan vi, om vi tänker otillbörligt om våra bröder, komma att stå där som förmätna domare, skyldiga till en inte ringa synd.” (Cassianus 36)

Som kristna och medbröder och medsystrar till andra troende är det viktigt att hålla hjärtat öppet för andra. Hur lätt det än är att titta snett på någon som är annorlunda eller gör, vad vi anser vara, fel bör vi vara ytterst försiktiga när sådana tankar börjar hopa sig i vårt sinne.

Jesus säger: ”Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna” (Luk 6:37).

Att döma är en svår sak. För att fälla en fullständigt korrekt dom krävs allomfattande kunskap. I vår mänskliga ofullkomlighet brister vi där, vad vi vet om vår nästa utgör endast en bråkdel av vad som finns att veta och vi har ingen möjlighet att på ett tillfredställande sätt förstå en annan människas existens. Jesus uppmanar oss och säger: ”Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!” (Joh 7:24).

Fariséerna gjorde helt rätt när de anklagade en äktenskapsbryterska, hon hade syndat och enligt Mose lag förtjänade att bestraffas genom att stenas till döds. Men Jesus vänder upp och ner på fariséernas snäva syn i det att han klargjorde att endast den som är utan synd har rätt att döma en syndare. I Jesu ord till kvinnan när han säger: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”(Joh 8:11) är intressanta. Han inte bara avstår från att döma kvinnan, det sätt varpå han uttrycker sig avslöjar att han anser sig ha rätten, till skillnad från fariséerna, att ge en fällande dom.

Jesus kvalificerar sin rätt att döma när han säger: ” Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig” (Joh 5:30). När vi dömer kan vi fråga oss om vems vilja vi söker, vår egen eller Guds. Om svaret inte är ”Guds” har vi inte uppfyllt kvalifikationen för den domen.

Jesus säger också: ”Inte sände Gud sin son till världen för att döma världen…” (Joh 3:17). Det kommer en dag då Jesus kommer tillbaka för att döma världen, men den dagen har ännu inte kommit. Om Jesus inte dömer skall inte heller vi döma. ”Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren” (Rom 12:19). Vi går domen till mötes och då kommer varje synd och fel att uppenbaras och dömas. När någon uppenbart går på fel väg och gör fel saker kan en korrigering vara på sin plats, men den måste ske i kärlek och omsorg, inte för att vi dömer utan för att vi ser risken för en framtida dom.

Förlåtelse är ett gudomligt attribut, i förlåtande blir vi Kristuslika, för endast Gud kan förlåta fullkomligt. En människa kan förlåta, om det gagnar henne, men Gud kan förlåta villkorslöst. Förlåtelse visar på vem Gud är och i vårt förlåtande blir Gud närvarande och vår handling vittnar om hans kärlek. I förlåtande blir vi Kristi efterföljare, i det att vi tar vårt kors och bär det lidande vårt val att avstå från att döma kan orsaka oss. Samtidigt vänds vår sorg omedelbart i glädje när vi ser Guds härlighet manifesteras genom vår handling.

Källa:
Cassianus, Johannes. Det Rena Hjärtat. Skellefteå: Artos & Norma Bokförlag AB, 2001.

En bedjande ung generation

2011-06-21T14:46:00.000+02:00

Sverige behöver en ung bedjande generation. Jag pratar inte om att ungdomar kommer samman till hajpade bönesatsningar, utan om ungdomar som ber i det fördolda dag efter dag. Snart kommer en tid då de bönemän och bönetanter som burit Sverige på sina axlar i bön inte längre finns kvar på jorden. Det finns tyvärr en risk att den svenska kristenheten kommer försvagas kraftigt om det inte finns en ny generation som är villig att ta över ansvaret.

Att be i det fördolda går rakt emot nutidens anda. Att be utan att någon uppskattar det, ser det eller tackar för det. Att be utan att det på något sätt främjar en image eller öppnar vägar att gå vidare på. Att gå in i bönen som om det vore en återvändsgränd, att gå in i den återvändsgränden i tysthet och ensamhet och göra det med frid och glädje. En bönegeneration som är död ifrån sig själv och ifrån sina själviska begär, som älskar Gud och människor, som över allt annat vill se Guds rike manifesteras på jorden.

Bönens tjänst är hjärtat i Kristi kropp. Utan ett levande hjärta stannar livet. Bönen är det som initierar och bär Guds handlande i vår värld.

Oviktigt är det hur bönen bes, om det förs med högljudda rop eller består i stilla viskningar. Det viktiga är att den bes i enlighet med Guds vilja utifrån kärlek. Johannes skriver om detta i Joh 15:9-17. När vi läser vers för vers missar vi det intressanta större sammanhanget. Här pratar Jesus om att älska, sen talar han om bön, varpå han direkt ger en befallning om att vi ”skall älska varandra”. Med andra ord är ett grundkriterium för att Fadern ska ge vad vi ber om att vi gör det i kärlek. En naturlig konsekvens av att be i kärlek är också att bönen blir i enlighet med Guds vilja, vilket Johannes ger som ett ytterligare grundkriterium för bönesvar (1 Joh 5:14-15).

Också Jakob gör ett intressant påstående när han skriver att en rättfärdig mans bön är ”mycket mäktig och verksam” (Jak 5:15b). Kravet från Guds sida är alltså inte perfektion, åratal med erfarenhet, ett rikt och varierat bönespråk eller en myndig stämma. Det är rättfärdighet. Med andra ord kan varje troende ställa sig i bönens tjänst, och genom den bön som bes följer att Gud verkar på ett mäktigt sätt.

När Jesus i Mark 11:22-24 talar om tro som förflyttar berg talar han egentligen om vilken kraft en bön som bes i tro potentiellt har. Ett berg är inte bara något fysiskt. I de antika och orientaliska kulturerna var berg ofta en symbol för något gudomligt, på grund av dess styrka. Det betraktades som det mest fasta och oflyttbara som finns. Därför innebär Jesu påstående att om trons bön kan förflytta ett berg kan det förändra vad som helst. Det finns inget som är för stort för att inbegripas i bönen, på samma sätt som det inte finns något som är för litet.

Bönen är Sveriges och framtidens hopp, om det finns unga människor som tar över ansvaret i bön kan ingenting stå emot Guds rike.

Guds vs. Människors Definition av Guds Kärlek

2011-05-18T17:49:00.000+02:00

Vad är Guds kärlek? Det är en fråga vi ofta ställer och lätt svarar fel på. Problemet är att vår bild av Guds kärlek utgår från hur vi definierar kärlek istället för hur han definierar kärlek. Så länge vår bild av hur Gud borde vara utgår från vår mänskliga uppfattning om vad kärlek är kommer vi möta problem i vår intellektuella relation till Gud.

Hur kan Gud tillåta så mycket ondska? Hur kan Gud vara så hård och dömande? Hur kan Gud straffa människor? Varför är Gamla Testamentets Gud så arg och sträng? Detta är ett axplock av frågor kristna ofta får från icke-troende, sökare eller andra kristna.

Grunden till dessa frågor är den skenbara motsägelse som finns mellan det som triggar dessa frågor och påståenden som att ”Gud är kärlek” och att ”Gud älskar alla”. Om ”kärlek” definieras som vänlighet, snällhet, omsorg, försörja, fullständigt utgivande, och andra motsvarande ord blir ”kärlek” ett platt och endimensionellt ord. I slutändan uppfattas det som inte är snällt, inte tillgodoser behov, som ställer krav, som korrigerar, som förmanar och som tuktar som något icke kärleksfullt. Tyvärr blir den mänskliga definitionen av Guds kärlek ofta denna, och när det visar sig att Gud inte passar in i det ramverket får vi svårt att acceptera de sidorna av honom som sticker ut som en del av den kärleksfulle Gud vi föreställer oss.

Hur kan en Gud som tillåter ondska i världen och som dömer, straffar, är sträng och kräver att jag anpassar mig efter lagar och regler vara god och kärleksfull? Enligt den definition av Guds kärlek som är vanlig i samhället, och även kyrkor, kan en sådan Gud inte vara god och kärleksfull, det erkänner jag. Men tänk om vi har fel angående vad det innebär att Gud är god och kärleksfull? Tänk om vår definition inte överensstämmer med hans definition? Tänk om han har ett annat perspektiv än vad vi har och utifrån det agerar på ett sätt som vi finner motsägelsefullt?

Guds kärlek är baserat på hans trofasthet mot sig själv, sin natur och sitt ord, på hans helighet och på hans allvetande. För att förstå hans kärlek behöver vi lära känna honom, förbehållslöst och utan förutfattade meningar. Först då blir det möjligt för oss att anpassa vår definition av ”kärlek” så att den överensstämmer med hans definition.

Självinsikt - En Nyckel Till Frihet

2011-05-10T20:24:00.000+02:00

Självinsikt leder ett steg mot frihet. När vi förstår oss själva kan vi börja släppa frustration och missnöjdhet med oss själva. Vi kan börja se oss själva ur ett perspektiv där vi faktiskt förstår oss, även om vi med största sannolikhet aldrig kommer nå fram till fullständig självinsikt och självförståelse (bara Gud känner oss fullständigt).

Istället för att bli frustrerade över en svaghet och uppleva att vi är offer för omständigheterna, kan vi ta oss an vår svaghet på ett konstruktivt sätt. Hur reagerar jag? Varför reagerar jag som jag gör? Är det något jag måste acceptera och leva med eller kan jag ändra på mig? Kan det finnas styrkor i min svaghet, som inverkar på hur jag bör agera? Hur kan jag göra för att åstadkomma den förändring jag strävar efter? Det naturliga och viktigaste steget efter att ha utvärderat och rannsakat sig själv är givetvis att sen faktiskt börja gå i riktning mot förändringen.

Förändring kommer inte över en natt, men om den arbetas på med uthållighet och målmedvetenhet kommer den med tiden. En förändring löser inte heller alla problem. Vi är ett komplicerat nätverk med en massa kopplingar, som ständigt utvecklas och framställer nya utmaningar eller uppväcker gamla. Livet är en ständig process, men genom självinsikt kan vi bli fria från den offermentalitet som så gärna tar sin boning i våra sinnen. Istället för att bli ledda av omständigheter och känslor kan vi själva ta ledning över våra liv och styra dem i en sund och rätt riktning. Då ger vi oss själva en god grund för att våra liv ska bli vad vi innerst inne drömmer om och längtar efter.

En Nyckel Till Att Ta Kontroll

2011-05-07T23:11:00.001+02:00

Nu kommer en andra bloggpost om självinsikt. Jag tror och hoppas att dessa tankar kan vara till någon nytta och har för avsikt att skriva en till efter denna.

Självinsikt har potential att hjälpa oss att ta kontroll över våra liv och ta tillbaka ansvaret för våra handlingar och känslor och ger oss ett effektivt verktyg för att forma livet såsom vi vill ha det.

Självinsiktn kan hjälpa oss att förstå en sådan sak som varför någon kanske ogillar att studera. Då kan den självinsikten hjälpa i att förstå varför det finns så lite studiemotivation och hjälpa till att fatta ett beslut om framtida studier baserat på den inneboende viljan istället för den momentana känslan och upplevelsen. Dessutom kan den ökade självkännedomen ge förståelse för vilka brister som finns i den egna personen och därmed också ge stöd och vägledning i sökandet efter vägar att övervinna hindret.

Självinsikt kan också hjälpa oss att förstå varför vi reagerar mot en situation, mot en annan person, eller något en annan person säger. Vi kanske blir orimligt upprörda eller sårade i en situation som involverar en annan människa. Vi kanske inte förstår varför, men känslan blir så överväldigande att den helt enkelt tar över utan att vi kan göra något för att förhindra eller dämpa den. Helt plötsligt kan vi inse att det inte är den andra personen som orsakar vår positiva eller negativa känsla, utan det är vi själva. Det kanske finns ett sår som rivs upp och därför upplever vi frustration och ilska gentemot vår vän eller så kanske det finns ett stort behov av bekräftelse vilket gör att vi blir överdrivet fästa vid personer som ger komplimanger.

Dessa situationer är bara ett par exempel bland en oändlig mängd, men jag tror att det är möjligt att identifiera sig med dem och göra dem personliga. I dylika situationer kan självinsikt hjälpa oss att bemöta känslan på ett realistiskt sätt så att vi reagerar på ett sätt som uttrycker vad vi egentligen avser.

En Nyckel Till Att Växa Som Person

2011-05-05T23:20:00.001+02:00

Självinsikt må låta inåtvänt, men det är en grundläggande nyckel för att utveckla våra relationer med människor runtomkring oss. Tyvärr blandar vi ofta lätt ihop självinsikt med kunskap om det egna jaget. Det är ju inte allt för svårt att komma underfund med vad man gillar och ogillar, hur man ser på saker eller hur man reagerar i en känd situation. Sådant lär vi oss med tiden och utan allt för mycket eftertanke.

Långt mycket svårare är det att förstå varför vi tycker eller reagerar som vi gör, och det är där självinsikten kommer in. Självinsikt är att lära känna sig själv på djupet, att förstå de saker som ligger under ytan och som driver oss i olika riktningar.

Det finns saker i vår personlighet, i vår omgivning, i vår uppväxt, etcetera, som har påverkat och fortsätter att påverka oss. Saker som vi inte alltid är medvetna om, men som påverkar oss på väldigt påtagliga sätt. Saker som får oss att hamna i samma situation som Paulus är i när han skriver: ”Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag” (Rom 7:18b-19).

Självinsikt hjälper oss att förstå oss själva, acceptera vilka vi är, förlåta oss för vilka vi inte är, och forma oss och våra liv i den riktning vi innerst inne vill sträva efter. Självinsikt innebär inte alltid en positiv känsla för stunden, vi kanske upptäcker sidor av oss själva som vi helst skulle slippa ha att göra med eller som gör oss besvikna. I slutändan innebär självinsikt dock alltid något positivt genom att den tillåter oss att växa som människor, både när det gäller våra egna liv och våra relationer till de som vi har runtomkring oss.
Read in English >>

Inte Genom Vår Styrka, utan Guds Trofasthet

2011-05-01T23:04:00.002+02:00

Abia (2 Krön 13:1-21) och Josafat (2 Krön 20:1-24) stod båda ansikte mot ansikte med till synes omänskliga utmaningar. De hade varje möjlighet i världen att böja sig för omständigheterna och erkänna sitt nederlag, redan innan de ens hade lidit det. Istället valde de att åberopa det förbund som Gud hade slutit med Juda rike, och Gud gensvarade på deras böner och stod för sina löften.

Det är inte vår starka tro som utför mirakler, det är Gud som gör det. Vår uppgift är att sätta vår tro till Gud; om vi håller vår del av avtalet är det upp till Gud att hålla sin del. Därför kan vi jubla och fröjda oss i Herren, för när vi gör det är det uppenbart att vi har kastat våra bekymmer på Herren och lagt vår förtröstan på Honom, och då blir vår fröjd också vår styrka.

Gud förmår allt, han är universums skapare, han har gjort allt synligt och osynligt och ingen kan stå emot honom. Inför Honom måste varje knä böja sig, och varje tunga bekänna, Gud Fadern till ära, att Kristus är Herre. Varje löfte har i Kristus fått sitt ja och sitt amen, varje löfte både i Gamla och Nya Testamentet. Att vara trofast mot sitt ord, och i förlängningen sig själv och sin egen natur, är ett av Guds grundläggande karaktärsdrag. Lika säkert som att Gud är Kärlek är han också Trofast; han bryter aldrig någonsin sitt förbund.

När vi nu vet att Gud har makt att hålla vad han lovar och att han med absolut nödvändighet kommer att hålla sitt ord, då inser vi att det inte handlar om hur bra vi tror. Frågan är om vi tror eller inte; antingen tror vi eller så tror vi inte. Kompromisser finns i de flesta frågor, och är normalt sett bra, men i denna fråga finns ingen kompromiss. Därför räcker det med tro som ett senapskorn för att förflytta berg, mer behövs inte, för det är inte din tro som flyttar berget utan det är Gud, som i sitt gensvar till din tro, förflyttar berget.

Detta är en av orsakerna till att det är så viktigt att läsa Bibeln. I Bibeln ser vi Guds trofasthet genom hela historien; han är ständigt trofast mot sina löften och sitt folk. I Bibeln ser vi också Guds löften, och det är en grundläggande förutsättning att vi vet om vad Gud har lovat för att vi också ska kunna tro att Gud ska hålla löftet.

När vi har denna tro, precis som Josafat och Abia hade, då kan vi fröjda oss i varje omständighet och jubla över Gud, vår frälsningsklippa. För då vet vi att varken nöd eller brist, varken fruktan eller oro, varken okunskap eller rådvillhet, varken ensamhet eller förakt, varken nedstämdhet eller ekonomiska svårigheter, varken svaghet eller otillräcklighet, varken skam eller fördömelse, eller något annat vi möter i och runt oss kan besegra oss och hålla oss nere; för i alla våra situationer har Gud ett löfte som vi kan göra anspråk på. Då är det inte genom någon människas styrka, utan genom Herrens Ande och i kraft av Lammets blod, som vi vinner seger och får den segerkrans som väntar på oss.
Read in English >>

Kyrkans Återtagande av Påskhögtiden

2011-04-23T23:47:00.001+02:00

Påsken är antagligen kristenhetens största högtid. Det är den helg då vi firar Kristi försoningsverk; hans död på korset och uppståndelse ifrån graven. Den man som var utan skuld betalade hela mänsklighetens skuld så att vi genom hans död och uppståndelse får möjlighet att dö ifrån oss själva och uppstå till det sanna livet tillsammans med honom.

Denna högtid har tyvärr glömts bort bland många människor idag. Påsken har blivit reducerad till en högtid då vi firar vårens ankomst med att ta in björkris, sätta ut färgglada fjädrar, äta ägg och dela ut påskgodis. Ungefär som frågan som ställs i ICA:s senaste reklamfilm: ”Varför är det så mycket ägg till påsk, åt Jesus mycket ägg eller?” Den frågan slår huvudet på spiken. Vi gör allt möjligt för att fira påsk, men ingenstans syns Jesus.

Påsken är inte den enda kristna högtid som har kommersialiserats. Julen har genomgått en liknande behandling. Skillnaden är hur innehållet behandlas. Julen är en mysig familjehögtid; ett barn blir fött och en gåva blir given. När själva jungfrufödselns koncept skjutits in i skuggen, vilket inte är svårt då konceptionen ägde rum nio månader tidigare och utan koppling till juletiden, finns inte mycket kontroversiellt i julen. Påsken däremot är svårare att hantera; en oskyldig man, som säger sig vara Gud, döms att dö på ett kors, han lider ohyggliga kval på vägen till sin avrättning och efter sin begravning uppstår han igen. Hela påsken cirkulerar runt detta och det är betydligt svårare att omformulera innehållet så att det blir en mysig högtid. Då är det bättre att helt enkelt glömma hela påskbudskapet och ersätta det Kristuscentrerade budskapet med annat så att människor inte behöver konfronteras med påskens radikalitet och tvingas till ett ställningstagande rörande Jesus.

Påsken måste återigen levandegöras. Här om dagen hade jag förmånen att få dela några minuter med Hans Weichbrodt, som betonade vikten av att göra påsken levande och verklig för människor. Det är ingen saga, det är ingen legend, det är en verklighet. Om världen ska kunna finna vägen tillbaka till påskens verklighet måste först Kyrkan göra det. Om inte Jesu lidande, död och uppståndelse är en påtaglig och odiskutabel verklighet för Kyrkan och dess medlemmar, hur ska den då kunna bli det för någon annan? Nej, påsken är i sanning en viktig högtid som vittnar om en historisk berättelse med eviga konsekvenser som kristenheten frimodigt och stolt ska ta tillbaka och åter göra till sin.

Vägen till Vänskapens Skatt

2011-04-19T18:36:00.002+02:00

Det finaste du kan ge en annan människa är dig själv och det finaste du kan få är en annan människa. Det finns inget vackrare än två människor som öppnar sina sinnen för varandra och delar med sig av erfarenheter, tankar, lärdomar, känslor, drömmar, rädslor och allt vad det kan tänkas vara. Varje enskild individ har levt ett unikt liv och har därför unika erfarenheter, lärdomar och insikter att dela med sig av till den som är villig att lyssna.

Och det är just detta med att lyssna som många gånger blir det svåra. Den kultur vi lever i låter oss bejaka den inneboende tendensen att vilja ta genvägar, det är bara att du tittar på ditt ”skrivbord” eller menyerna på din dator så hittar du en mängd praktiska och mindre praktiska genvägar. Vissa genvägar är goda, de hjälper oss att effektivisera våra liv. Men det finns vissa områden i livet där det inte finns några verkliga genvägar, de genvägar som ser ut att finnas är skenbara och leder i slutänden till en liknande men ändå olik plats.

Vägen för två människor att lära känna varandra är alltid unik, för varje människa och därmed varje relation är unik, och det finns inget vägalternativ som är enklare eller kortare. Det enda sättet att bygga en relation är att vandra hela vägen, självutgivande och uppoffrande. Vad som är viktigt att inse är att den vägen är väl värd att vandra. Det är få saker som i värde kan jämföras med den skatt som kan vinnas i byggandet av en relation med en annan av Guds underbara och vackra skapelser, din medmänniska.
Read in English >>

Väckelse

2011-04-03T22:47:00.001+02:00

Att vara eller inte vara, det är frågan? Om jag inte bloggar, twittrar och facebookar, finns jag då? Vad är väl en mans varande om inte blott en vindpust, så till vida att hans existens inte förevigats i cyberrymdens sfär. Låt mina ord bäras över internets vida nät, och så infånga varje läsare.